Tänkte vara lite fantasilös för skojs skull och göra som de andra blivande mammorna

Här kommer min gissningslek om vad det kommer att bli för kön, längd, vikt

Så vara gissa på så uppdaterar jag efter hand :)

När kommer Knytet?

Mamma Me - ett  baby i augusti, 53 cm, 3400 g

Mormor Carola- En Flicka 19 juli längd 50 cm väger 3160 gr

Lilleman - En Flicka

Cecilia L - en Flicka 19 juli (ev 17 juli) 3300g

Röster

Flicka: III

Pojke: 0

bara kom med gissningar :)

lägger till allt eftesom

  Möt Knytet alltihop :D

Här är mitt lilla mirakel som jag väntat på i fyra långa år <3

Mammas lill* hjärta

dagen blev bättre efter att jag varit på ö&b, hittade en ram med texten FAMILY

när jag kom hem så satte jag in mina ul bilder, eller iallafall två av dem där :)

sen satt jag och kollade på det och blev på bättre humör :D

blev annars inget speciellt på öb, lite godis och golvrengöring haha

sen satt jag vid datan ett tag och sen kom johanna vid 16 tiden

Så nu sitter jag här och bloggar igen och är vrålhungrig :D har tagit fram gårdagens kräftröra som jag

ska sätta in mej snart... har johanna i luren så tänkte äta när vi pratat klart :P

mina mammakläder har med kommit så mamma tar med dem imorgon :) mamma ska komma och

hjälpa mej lite med lägenheten, och kolla mina babysaker hehe

sen ska vi hämta ett skötbord med som jag hittade på vår säljsajt, eller rättare ord. jag efterlyste ett och fick svar :D:D och det är min säljsajt som jag skapade på mammas bevåg ^^

300 kr för ett vitt och sånt skötbordsskydd :) så inte så farligt dyrt iallafall :) är även ihopfällbart så lätt att förvara tills det är dags.

nej, nu måste jag äta

ni såg mitt förra inlägg... detta fick jag nyss på facebooks spåkula

jag tror att mina hormoner gör allt mycket jobbigare än vad det är, men ändå är det så mycket tankar i huvudet att man bara vill sticka iväg och skita i allt

det största problemet heter Hannes haha, kanske inte problem, men det är svårt att veta vart man har honom.

när jag pratade med andreas igår så sa han att de har svårt att fatta att de ska bli pappa, tills den dag de har bebisen i sina armar. det förstår jag med, men man vill att han ska visa mer glädje eller vad man säger :/

pga det så börjar man fundera på om det verkligen var rätt att behålla barnet. kommer jag klara det på egen hand? hur kommer jag hinna med bebis, hundarna och framöver jobb? kommer mina vänner överge mej när jag fått bebis eller kommer de stanna kvar?

har pratar med ett par på FamiljeLiv som med är ensamstående/ensamma och de har med haft samma tankar emellaåt, men inom sig vet de att de klarar det

kanske är det för att mitt liv kommer förändras helt. det kommer inte vara hundaran först snart, utan bebis måste komma i första hans. kanske är man rädd för att bli helt övergiven av hannes när bebis kommit, eller att man inte kan förverkliga sina andra drömmar när bebis är här

har även tänkt lite på min kusin Alexandra. Hon har en underbar kille och tillsammans en liten dotter. Jag följde hennes babyblogg under hela graviditen. lycka, glädje, förväntningar...

just nu känns det mest skit för min del. Det känns som om jag aldrig kommer få uppleva den lyckan som hon har med Jimmy och Melissa. som att jag är dömd att leva ensam hela mitt liv.

nu är jag även på gränsen att börja gråta..

men ändå, trots ala tvivel, vet jag att jag kommer klara av det. att jag en dag kommer träffa den där killen som vänder min värld upp och ner, som kanske även ger mej ett barn till. jag vet att jag kan fortsätta min avel, men att jag måste vänta ett tag till.

troligtvis är det bara mina cphormoner som håller på och får mej att tvivla en massa

johanna kommer senare så hon får muntra upp mej med att fråga ut mej om ul bilderna och sedan klippa mej XD

seså angelika... upp med humöret! ropa på evoca och gosa med henne en stund!