Tiden den går rätt långsamt, men samtidigt rusar den iväg... hur kan den göra detta? Det är nästan lite läskigt.

Det är bara ett fåtal dagar kvar nu. Det är svårt att inte tänka tillbaka på tiden som varit. Hur har min graviditet varit?

Den har varit jobbig, inte så mycket fysikt utan mer psykiskt. 

Jag har haft stora problem med att äta ordentligt, vilket oroat mej, men efter jag började öka i vikt kändes det bättre. Även haft lite kurvor där jag ätit massor och ibland inget. nu i värmen (när vi har varmt) är det med extra svårt att äta :( Försöker då äta mycket fil för att få i mej näring. Försökt blanda i sylt eller muslie för att få i mej mer.

Kan ju säga att det blir att köpa hem en fet nätbit och marinera sen... sen äta en fet bit som är medium med enbart bea sås!! Som gravid ska man ju undvika rött kött så har gjort det så det längtar jag verkligen efter <3

Sen har det ju varit allt med Hannes. För nya läsare kan jag lättast säga att det nog varit jobbigt att han inte kunde acceptera att han skulle bli pappa redan från början. Sen allt strul med hans arbete hit och dit med all ovisshet påverkade både han och mej. Sen att vi ville två olika saker i våra liv har ju med påverkat allt.

Däremot har han nu accepterat det, vilket känns otroligt skönt, men för mej personligen känns det inte som om han accepterat det till 100% ännu... men dem säger ju att pappor inte blir pappor förrens dem har barnet i sin famn, så jag har allt lite hopp kvar :)

Eftersom jag visste från början att jag skulle vara ensam... hur ska man formulera sig? Jag visste jag skulle vara ensam, men inte att det skulle kännas såhär :( Jag har sakant någon vid min sida att dela allt med, att åka och shoppa babysaker med och allt sånt som mammorna i vår grupp haft (dem flesta). Men samtidigt har jag kunnat köpa de saker jag velat ha.

Jag trodde med andra ord att jag skulle känna mer glädje, lycka över att bli mamma.

Lyckan som alla pratar om, var finns den? Första gången jag kände mej överlycklig var när jag såg bebis första gången.

Här är bilden ifrån mitt första ultraljud i vecka 13. Jag var nära på att börja gråta av lycka över att det var ett barn i min mage. Men ville inte då det kändes pinsamt att Hannes var där. 

Efter ultraljudet försvann lyckan snabbt... anledningen var att hannes sagt "det var inget speicellt" vilket tog bort min egen lycka över att sett barnet första gången.

Andra gången var när jag fick min första spark. Det var hos Mikan (min syster). Tryckte bara lite på magen och strax vid naveln kickade det till. Tror det var i mars. Blev helt tårögd! Jag ler fortfarande när jag tänker på det.

Efter det kan jag inte komma på fler gånger som man känt någon överväldigad lycka. 

Tror det mest blivit mer små glädjekänslor :)

Varje gång jag sett bebis på ett ul så har jag såklart blivit glad och blivit varm inombords <3 

Sen har vi dem gångerna Ann varit nere <3 Jag kommer ihåg när hon fick sin första spark :D Hon blev lite småförvånad tror jag hihi men överlycklig :D:D Det var ingen liten spark heller utan en sån så hela magen rörde sig :)

Som denna bilden :D När försöker hon höra bebis hjärtljud hihi :P Inte för det gick så bra men änså så gulligt :D:D Är såglad över att hon vill vara en av mina Gudmödrar/Faddrar :D

Känns som detta blev ett lite deppigt inlägg, men jag tror ändå det är viktigt att man får vädra av sina tankar såhär i slutet. Att tänka på allt som varit och se vad som varit dåligt och vad som varit bra. Det som varit dåligt kanske blir jättebra efter bebis har kommit, det vet man ju inte nu.

Även om det är deppigt (skyller på vädret hihi) idag så kan jag ju se ljuset i tunneln, jag kommer inom tre veckor få världens finaste gåva. Jag kommer bli mamma till ett barn, ett barn jag kommer älska över allt annat och beskydda.

Jag tror med att när *******/******** är född så kommer jag nog att känna en enorm lycka. Kankse är jag lite som männen? Svårt att inse det hela innan bebis är hos mej?

Jag fattar ju att jag ska bli mamma och allt, allt är inköpt (mamma har ordnat sele till mej idag) och sängen är bäddad. Vagnen ska jag bädda lite senare idag. Jag är redo för att bli mamma.

Passar på att tacka mamma, pappa, mikan, ann och alla mammor i vår grupp. 

Ni har varit min stöttning genom denna graviditet, ni har hjält mej när jag haft det svårt med allt, kommit med råd, tips och allt. Det är något jag kommer vara er evigt tacksam för! ni har alla varit min "partner" och jag har kunnat prata med er om allt! 

Så TACK ännu en gång <3

och speciellt till er i min mammagrupp, tack för alla fikor under de här 7 månaderna, det ska bli underbart att få fortsätta med våra fikor resten av året och såklart nästa år! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

tänkte prova en ny blogg :) börja om från början liksom ha det gött Kod för att importera min blogg till Nouw: 7771970524 ...

idag har David fyllt 25 ordnade våfflor till frukost och sedan städade vi halva dagen. David ville att vi skulle ta det lugnt men sa jag ville få allt gjort åkte in och kollade i butiker innan vi gick till Coop. sedan hade jaxxon bajsat så var ...

idag har jag och jaxxon varit på en föreläsning om kemikalier på vilande öppna. var rätt intressant och man lär tänka lite på vad man köper :) blev en runda på stan. nya byxor, tjocktröja å linnebody till lillen medan nowalii fick en vattenflaska ...

och det går så fort samtidigt som det går långsamt. vissa dagar går kanon andra är hemska. idag har varit en mellanbrun dag varit på vilande idag. sedan hem för lunch sen gick vi en kortas till lekplatsen. hade tänkt låta nowalii leka av sig men h...

nu håller jag på att fixa med min nya mobil :) blev trots allt en samsung galaxy 7 mamma har samma fast egen. var så lite skillnad att jag tyckte det blev en onödig kostnad jaja varit en bra dag iallafall varit på öppna med syrran och sen en r...