sitter nu och kollar på csi och funderar lite på allt som hänt ikväll

hannes var här innan och hämtade det sista innan sin resa. det kändes konstigt som tusan

det kändes som om detta var "the big end" fast det inte är det, han ska ju bara ner och jobba lite i tyskland... vad som händer efter det får man ju se, men det verkar bli göteborg

det var otroligt skönt var att han förstod mina anledningar att gå vidare på egen hand, han sa inte emot en enda gång utan ställde istället frågor. men det kändes som om han på något sätt blev sårad/besviken. men jag står fast vid mitt beslut

men det är ändå jobbigt att vi går skilda vägar. känslor försvinner inte hur fort som helst även om man vill det ibland. många tankar om hur det kunnat bli hoppar rundor i huvudet och jag motar bort dem för att slippa tänka på det.

troligtvis kommer vi träffas när han kommer tillbaka. har ju hans dvdbrännare här som jag fått låna :)

vet ju att vi kommer att träffas efter det med, men det känns inte som så just nu

sen frågade han mej hur jag tänkt med bebis, så jag sa att jag som början tänkt stå som ensamstående

och han sa inte emot, men jag påminde honom att han hade umgängesrätt och att jag aldrig skulle neka

honom att träffa bebis. jag skulle bli glad om han höll kontakt med bebis och kom och hälsade på ibland

men även om det känns som om värsta uppbrottet så vet jag att det kommer en morgondag, den dagen

kommer med glädje och allt

jag kan iallafall trösta mej med att jag troligtvis kan känna bebis nu <3 det är underbart iallafall

dessutom, skulle jag bli helt förkrossad och börja storgråta igen (hormoner ni vet) så har jag ju

mina två älskade tjejer som sover med mej varje natt och de kommer trösta mej om det behövs <3

Efter att jag deppat klart imorse blev det att sätta fart. angela ringde och kollade om jag ville med till rastgården :)

Så jag fick vänta i ca 10-15 minuter innan de dök upp och såklart började de spöregna!! Efter att jag kommit hem skickar jag in hundarna i köket, tror ni inte Evoca skakar sig och hela golvet blir fläckigt! slängde av kläderna och drog in henne i duschen. Hon var riktigt skitig kan jag lova!

Sen efter hundarna ringde mamma och var utanför! lite stressad försökte jag släppa in henne utan att hundarna smet in i vardagsrummet!

Mamma stannade länge och pappa kom med förbi en runda. Vi fick en del gjort men inte allt! Det skönaste var att julen åkte ut. Bara gardinerna kvar men de är lätta att ta ner på egen hand imorgon :P

sen stack vi för att köpa ett skötbord som jag fått tag på. det var lite småfel men inget som jag bryr mej om faktiskt. lite färg så löser det sig utan större problem :P

sen när vi var på ica ringde en bekant och så var jag tvungen att sticka. så jag har även varit på en interjuv idag :P så håll tummarna för att jag får jobba lite ibland

efter jag kom hem tog jag ut hundarna. var dödstrött och mådde fortfarande illa :( efter det la jag mej i soffan och slappnade av

funderade även lite på det syrran sa. kanske var det jag som brusade upp lite för mycket och misstolkade det som hon sa. visst förstår jag att det är en sits som Hannes inte kan påverka eller känner av på samma sätt som jag, men i den stunden kändes det så. nu när man kunnat tänka lite mer utan att vara skitledsen, så tänker man nog mer tvärtom. hon ville nog mer få mej att se det på hans sätt. och det har jag gjort. jag har ju på ett sätt satt honom i en sits som han inte ville just nu, men samtidigt visste jag att jag skulle få ta konsekvenserna med (dvs ev vara helt ensamstående med barnet). men jag ångrar inte mitt val men vet att det kommer bli tufft med en liten och två husky, men försöker planera lite redan nu för att underlätta sen.

jag hade hellre haft ett förhållande med killen och bott ihop och haft fast jobb innan barn, men livet gör oväntade vändningar ibland och då får man antingen spåra ut eller följa med.

men jag är inte besviken på henne mer iallafall, visst förstår jag att hon kände sig lite ledsen med, men det gjorde jag med. fast det går över för oss båda som det alltid gör. jag älskar ju henne trots att vi är lite smågalna ibland <3

annars har jag mest suttit vid datan och pratat med vänner. mobilen håller på och cpar sig så jag kommer nog åka in med den imorgon. vet även att det är sista dagen på furu imorron, lite trist men samtidigt skönt

på måndag börjar skolan :D

kramis

Det är dags för mej att gå min egen väg nu, oavsett om jag vill det inte måste jag tänka på min och mitt barns hälsa nu framöver

Jag kan inte gå och må dåligt över Hannes mera. att få förhoppningar, för att bara ett par dagar bli sviken igen. Det har pågått i 7 månader redan och nu orkar jag inte mera :´(

Jag har ju känslor för honom, det vore är inte ens lönt att ljuga om det, är kanske tom kär i honom, för det är svårt att ta detta steget och intala sig att det är det rätta för oss alla tre. Iallafall i dagsläget. Men det är inte alls lätt för mej.

Jag är fortfarande ledsen över nattens bråk. Kanske överreagerade vi båda två? Kanske så var man arg och ledsen över att han snart inte kommer kunna komma hit så ofta som han gjort på sistone. Kanske är jag rädd för att det ska bli helt tomt efter honom :(

Jag var riktigt ledsen imorse, när jag ringde Johanna kunde hon inte höra vad jag sa. efter jag pratat med henne mådde jag bättre. iallafall lite. Efterråt tog jag en varm härlig dusch för att piggna till.

Livet är ingen dans på rosor, men det har det väl aldrig varit för mej heller :( för en gångs skulle så vill jag kunna.

känna lycka... jag har världens bästa gåva i mej, ett barn som växer...

Just nu kan jag inte känna glädjen att vara gravid när Hannes är här. Det är jättejobbigt att inte veta hur man ska berätta saker eller förklara saker, även om jag vill. Jag är glad att han har involverat sig en del redan. Att han var med på hälsopratet och ultraljudet betyder mycket. Ibland har han tom känt på magen. (han kunde inte följa med på inskrivningen då han var tvungen att åka till jobbet, men annars skulle han varit med där med)

Men man vill att han ska involvera sig mer, men jag kan förstå att det är svårt för honom med.

För mej är det viktigast att han efteråt då och då kommer och träffar barnet, eller har kontakt på annat sätt. Jag vet ju inte vad som händer framöver med hans karriär.

Så man kan väl säga att jag väljer att gå åt mitt håll för att slippa bli lidande i framtiden. Jag är inte redo att vänta på att han ska bli redo, om man säger så så tror jag ni förstår. Jag vill kunna skapa en bra och trygghet för mitt och hans barn.

Däremot tror jag att det kommer ta ett bra tag innan jag kommer över honom, men det är något man får ta. Får trösta mej med att jag ar två hundar som älskar mej iallafall <3

Nu har jag tänkt krypa ner och försöka sova lite..

Jag och Hannes har bråkat inatt :( ett stort hemskt bråk som slutade med att jag tog med hundarna och lämnade lägenheten. Tyvärr hörde Angela inte telefonen och Henrietta var inte hemma :( men till slut fick jag tag på syrran.

Trots att det var mitt i natten kom jag dit och fick prata, men för mej var det precis som om hon tog Hannes parti "han är rädd bla bla bla!" sa hon.

Jag blev så besviken och sårad att jag gick därifrån. Jag trodde att hon om någon skulle förstå hur jag hade det med tanke på att hon med är ensamstående... men icke!

Satte mej i trapphuset ett tag och Lenny ringde. Pratade med honom ett tag innan jag gick hem.

tänkte att han borde ha somnat på en timme.. vilket han hade gjort så jag hoppade med i säng.

satte mobilen på laddning och loggade in på msn. båda mina älskade underbara hundar hoppade upp i sängen hos mej, kändes underbart att ha dem nära mej

tillbringat ca 2 h med att chatta med Caroline, en vän ifrån Bålsta. det var skönt. vi brukar oftast ha olika meningar om allt men inat höll hon med mej. fick mej att känna mej bättre

tack vännen

natt i natt på er

jag tror att mina hormoner gör allt mycket jobbigare än vad det är, men ändå är det så mycket tankar i huvudet att man bara vill sticka iväg och skita i allt

det största problemet heter Hannes haha, kanske inte problem, men det är svårt att veta vart man har honom.

när jag pratade med andreas igår så sa han att de har svårt att fatta att de ska bli pappa, tills den dag de har bebisen i sina armar. det förstår jag med, men man vill att han ska visa mer glädje eller vad man säger :/

pga det så börjar man fundera på om det verkligen var rätt att behålla barnet. kommer jag klara det på egen hand? hur kommer jag hinna med bebis, hundarna och framöver jobb? kommer mina vänner överge mej när jag fått bebis eller kommer de stanna kvar?

har pratar med ett par på FamiljeLiv som med är ensamstående/ensamma och de har med haft samma tankar emellaåt, men inom sig vet de att de klarar det

kanske är det för att mitt liv kommer förändras helt. det kommer inte vara hundaran först snart, utan bebis måste komma i första hans. kanske är man rädd för att bli helt övergiven av hannes när bebis kommit, eller att man inte kan förverkliga sina andra drömmar när bebis är här

har även tänkt lite på min kusin Alexandra. Hon har en underbar kille och tillsammans en liten dotter. Jag följde hennes babyblogg under hela graviditen. lycka, glädje, förväntningar...

just nu känns det mest skit för min del. Det känns som om jag aldrig kommer få uppleva den lyckan som hon har med Jimmy och Melissa. som att jag är dömd att leva ensam hela mitt liv.

nu är jag även på gränsen att börja gråta..

men ändå, trots ala tvivel, vet jag att jag kommer klara av det. att jag en dag kommer träffa den där killen som vänder min värld upp och ner, som kanske även ger mej ett barn till. jag vet att jag kan fortsätta min avel, men att jag måste vänta ett tag till.

troligtvis är det bara mina cphormoner som håller på och får mej att tvivla en massa

johanna kommer senare så hon får muntra upp mej med att fråga ut mej om ul bilderna och sedan klippa mej XD

seså angelika... upp med humöret! ropa på evoca och gosa med henne en stund!

jag ska inte svärta så säger istället: #%#¤%#"%&/¤%#""¤!!

haha, ni fattar inte ett dugg va?

kan tro det :) jag har försökt få en tid till en tidigt ultraljud (UL) men det går inte på csk och mvc gör det inte eller. det andra stället hade stängt så dem får jag ringa imorgon

varför vill jag göra ul?

johannes ska ju snart åka, och eftersom vi inte vet vad ssom händer framöver så vore det kul att han fick möjlighet att vara med på ett ul. det kan vara svårt att åka från tyskland/göteborg för att följa med på ul annars. men vi får se om jag lyckas ordna en tid! jag hoppas det!

undrar hur det skulle vara att se bebis i magen. vi får tydligen bara ett här i stan :( så ev gör jag ett lite senare med XD bara för att se haha

nej, nu har jag faktiskt andra saker jag måste göra här i livet :)

har mått rätt ok idag. inte först men efter jag ätit frukost har jag mått kanon:)

Såhär ska min bebis se ut nu <3

Nu kan man vara mindre orolig eftersom missfallsrisken har minskat med 65%!!

Det känns fortfarande overkligt att jag om ca 6-7 månader ska ha en liten bebis i mina armar!

Visst tvekar man lite redan nu, tankar som "komemr jag kalra av det på egen hand? hur ska jag gå ihop vardagen med en bebis och två smått galna hundar? kommer jag hitta störra lägenhet? borde jag flytta nu direkt eller efter bebis har kommit?"

Men trots det så tror jag att det kommer gå kanon på något sätt. Jag får snart mina haltis, vilket kommer underlätta när man ska ut och gå med barnvagn, jag vill ha en bärsele som med underlättar vid promenader. jag har rastgårder i min närhet där hundarna kan få springa och leka och min familj bor nära (så länge jag bor kvar här)

Lite info om min graviditet

Du är i vecka 12
Du har gått 11 fulla veckor och 2 fulla dagar (v11+2)
Du är i 3:e kalendermånaden
Du är i trimester ett
Beräknat förlossningsdatum Fre 20 jul 2012
Du har 200 dagar kvar till beräknad förlossning

såhär står det om vecka 12

Kroppen: Risken för missfall minskar nu. Av de missfall som inträffar så sker drygt 90 procent före utgången av vecka 12. Om du skulle få en mindre blödning betyder det inte att ett missfall är på väg. Om det inte är blodfärgat eller rinner så kan det bero på andra orsaker som till exempel lågt liggande moderkaka. Om moderkakan är placerad långt ned mot livmoderhalsen kan det uppstå en liten blödning från kanten av moderkakan.
Placeringen av moderkakan kan ses med hjälp av ultraljud, på de flesta brukar den dras uppåt i takt med att livmodern växer och då slutar dessa mindre blödningar. Under de tre till fyra sista månaderna ska du däremot söka läkare även vid smärre blödningar.
Moderkakan har tagit över tillförseln av näring och syre till barnet. Moderkakan och fosterhinnorna skyddar även barnet mot infektioner. Som skydd för bakterier bildas det också slem i körtlarna i livmodertappen. Du bör ändå avstå från att äta sådant som kan innehålla bakterier och parasiter som är skadliga för barnet under graviditeten. Vanligtvis har illamåendet och tröttheten börjat avta efter de första tolv veckorna. Vissa har gått upp några kilo i vikt, andra kan i stället ha gått ner något.
Nu har du säkert haft ditt inskrivningssamtal med din barnmorska. Om inte så är det hög tid nu.

Fostret:Din bebis väger nu 43-52 gram och mäter nu hela 6.6-7.9 cm mellan huvud och rumpa, vilket ungefär motsvarar storleken av en persika! Mer skall dock komma; fram till vecka 24 kommer din bebis att gå igenom en riktig växtspurt.

Moderkakan förser nu fostret med det mesta av de näringsämnen och syre som fostret behöver genom navelsträngen. Moderkakan är också utvecklad och redo att ta över hormonproduktionen från dina äggstockar. Moderkakan kommer att producera progestoron och estirol, två hormoner som är nödvändiga för graviditeten

Vävnaden som ska bli bebisens skelett gundläggs nu, särskilt i skallen, armar och ben. Ögonlocken möts nu och kommer inte att öppnas på nästan fyra månader. Ögonen som började på sidan av huvudet vandrar nu mot framsidan av ansiktet och sina slutliga placeringar. Vid en visuell undersökning skulle man vid den här tiden kunna skilja en pojke från en flicka då de externa könsdelarna börjat bildas. Tandanlag för alla 20 tänder är redan bildade och i halsen har stämbanden börjat att utvecklas.

Ha koll på vad du äter
Listeria och toxoplasma är två infektioner som kan smitta via mat. Risken att smittas är liten, men om man skulle bli smittad kan infektionerna orsaka skador på fostret eller missfall. Enligt Livsmedelsverket dör båda bakterierna om maten hettas upp riktigt ordentligt. Toxoplasma dör också om maten fryses i tre dygn, medan listeria överlever frysning. Det är viktigt att känna till smittorisken, men det är väldigt ovanligt att utsättas för smittan i Sverige.

Här är några fler råd som kan minska smittorisken:
Förvara kylvaror kallt.
Gravad och rökt fisk samt sushi är bäst att äta nygjort.
Undvik rått kött. Se till att köttfärs, fågel, lamm, gris och vilt är genomstekt.
Undvik skivat smörgåspålägg och kall färdigmat mot slutet av hållbarhetstiden.
Torkat, kallrökt eller gravat kött, exempelvis parmaskinka eller salami, bör frysas i tre dygn innan du äter det.
Undvik ost gjord på opastöriserad mjölk. Undvik också mögel- och kittost även om den är gjord på pastöriserad mjölk.

God jul på er alla!!

Nu är jag på g att bege mej av till mina föräldrar för att fira jul. Jag är faktiskt lite nervös inför ikväll... men jag tror att det kommer att gå bra :P Gud tänk om det går rent åt skogen?!!

Ne, det tror ja inte :P mamma och pappa vill säkert ha en miniraggare ^^ ni vet RAGGARKUNGENS BARNBARN

fniss jag är tokig ^^

Hundarna ligger i sängen och vilar med sina rosetter runt halsen :D Så fina dem är <3

Fast matte ser med rätt bra ut idag!

Jaja, kommer nog inte blogga mer förrens imorron, men man vet ju aldrig.

Ha en riktig god jul på er så hör jag av med om hur det gick!!

PS! idag går jag in i vecka 11 :D:D (10+0)