Nu har jag sterilliserat mina babyprodukter och tänkte sätta mej och försöka pumpa lite. Har rätt mycket i ena bröstet då jag bara ammade på ett inatt. Hade faktiskt mycket i båda inatt när jag tänker efter :P 

Fick sova till ca 10 idag så är lite chockad :D Var uppe två gånger, båda gånger ammade jag + bytte blöja på henne.

Tog ut hundarna på en medelpromenad och allt.

Tyvärr var inte vågen lika snäll mot mej :( Så här ser det ut nu

Vikt

Vid fullgången 95.5

Vid inskrivning 98.5

Vid UL  93,7

Efter 7 dagar 87

Idag 86.7

så har gått ner jättelite :( Men tror det kommer sen när man kommer in i allt lite mera. Ska ju ta hit motionscyklen såfort jag är läkt och försöka bättra på min kondition. Att gå funkar men jag är en som alltid går långsamt så det hjälper inte mej så mycket XD

Sen har jag inte kommit igång med att äta ordentligt ännu :/ Igår år jag mitt första lagade mål sen jag lämnade mamma och pappa :/ Och då var det bara kokt potatis och matjesill :P Ska äta resterna idag :)

Ska däremot försöka göra storkok och frysa in så att man har att ta fram när man inte hinner laga mat, eller när man helt enkelt inte orkar? Man har mycket som ska hinnas med varje dag och jag är fortfarande inte klar med att uppackningen... men vara v rummet kvar nu... småpill och det är jag så seg på att sätta fart med

jaja, det är iallafall "bara" 16.7 kg kvar till målvikten. Målet är att gå ner det detta året iallafall :) Gärna ner till 80 kg innan jag fyller 25 :) Gärna mer *önskedrömmande haha*

nu ska ska jag slå på en film å se om man kan få fram lite mjök :)

Varit en dag med mycket tankar...

sjuksköterskan kom in imorse och frågade hur jag kände. Om jag var redo att åka hem idag eller inte. Sa att jag ville fundera lite mera och se hur amningen fungerade. Så hon skulle komma tillbaka i eftermiddag :)

Senare så kom en annan sjuksköterska (tror jag hon var) och berättade lite om vad man ska tänka på inför hemnfärd och om knipövningar... var lite pinsamt eftersom jag bara gäspade hela tiden XD

På eftermiddagen gjorde jag ett ul för att kolla en cysta dr hade hittat på torsdagen. Det såg bra ut och verkade vara en muskelknuta så ska på återkontroll om ett par veckor igen. Det var inget man behövde vara orolig över iallafall och det var skönt att höra

Vid 17 hämtade mamma mej. Kändes konstigt att veta att nu ska man hem. De kollade att banden stämde och klippte. Lämnade även in lappen om TBC vaccinet. Sen var det bara att gå.

Utanför började jag nästan gråta... ville nästan springa in igen och ligga en vecka till, men tog ett djupt andetag och följde efter mamma. Eftersom jag hade sår redan gick hon in på apoteket och det slutade med att vi köpte amningsnappar till mej. Bättre det än att få mjölkstockning :P

Hemresan gick bra. Nowalii sov hela resan och sen rusade man nästan in för att hälsa på vovvarna :D

Japp, blev ett tårkalas för min del <3 gud vad jag saknat dem och det märkes att dem saknat mej med! Har aldrig varit ifrån någon av dem i 4 dagar innan :/ Sen kom mamma in med nowalii och jag tog henne i famnen

Nervös, de nosade och puttade. Cola verkade förstå fortare och hade snart lagt sig till ro. Evoca var mer nyfiken och luktade om och om igen. Till slut blev hon godkänd :)

Däremot gillade inte Evoca att mamma tog Nowalii så man får ha koll på det. Hon gjorde inget, men gick till mamma och hade stenkoll å henne och nosade mycket på nowalii :P

nu ska vi mysa soffan innan man ska sova :)

Är rätt trött nu :( Varit en lång dag och det är jättevarmt på rummet :/

Mötet hos BM såg bara bra ut, men eftersom jag känt så lite rörelser se senaste 3 dagarna så ringde hon csk och ordnade att jag fick komma på kontroll.

Tyvärr var det inget bra möte där :/ hjärtljud och allt såg jättebra ut, men jag har nästan inget fostervatten. Eftersom bebis hade urin så skulle jag komma tillbaka vid 13.30 för en ny kontroll.

Åkte till lgh och städade med mamma och pappa. Vi kom rätt långt och har bara ett par mindre saker kvar att fixa. så det tar vi troligtvis imorgon eller i helgen.

Nästa kontroll var inte heller speicellt lovande, var lite mer men inte mycket så fick en tid till morgondagen för en ny kontroll. Är det inte mer då kanske det blir igångsättning. Men troligtvis har det blivit mer som förra gången. Jag vill ha bebis nu!!

Jaja, nu ska jag försöka få ett par timmars sömn så fort det blivit svalare i rummet

xoxo

Man sitter nu vid datan igen... ovanligt eller hur ;)

Har nyligen ätit och kommit in från en promenad med hundarna. Blev bara runt kvateret då jag inte vill bli sjuk av all regn :( Hundarna fick iallafall göra sitt och det är det viktigaste

Kvällsmaten blev kanon. Blandade 2 dl vitlöks cream freish med ca 1-1.5 dl mellangrädde, sen i med lite mer vitlökskrydda, cayenepeppar och salt och rörde runt. Sen fördelade jag "såsen" i de två fjärilarna och la på lite ost. Det tog väl ca 45- 60 min innan de var helt klara.

Det smälte i munnen! Så fett gott att jag lätt kommer att göra om det igen :) Ska se om man hittar en liten form på biltema på 1-2 port som man kan ha när man bara ska göra mat till sig själv. Är ju ett bra tag tills bebis ska börja äta mat.

Nu ska vi snart se på fast and fourious 4 :) Ska låta maten smälta lite innan jag ska ta lite efterrätt ^^ Ni kan knappast gissa vad det kommer att bli hihi

Tja, liten uppdatering ifrån mej :) Ingen bebis på långa vägar verkar det som... Så blir nog inte idag ändå :( 

Men bebis vill väl komma ut en fin sommardag istället för det här hemska vädret!

Tror inte det är hälsosamt för någon att stresa för mycket :/ Hade lugnat ner mej en del efter gårdagen och kände mej rätt lugn. Men såklart hade mobilen bara 10% kvar av batteriet och mikan totalvägar lämna ut sin laddare trots att jag hade frågat igår och skulle bara ha den ett par timmar så jag kunde ladda upp min mobil. Hon skulle ju ändå jobba så behövder den ju inte då..

så det gjorde mej otroligt ledsen och stressad. jag hade inte en telefon ifall någon skulle hända :/ men vad kunde jag göra. Vad hjälpte det mej att ha min mobil där om det skulle sätta igång? eller att låna en trasig laddare som kan ge mej stötar? tror det är hälsosamt för mej att få en stöt :/

blev iallafall en runda med vovvarna till den rastgården vid henne så hundarna fick leka av sig lite. sara sa att om det var något så kunde jag bara komma bort, likadant med melina vilket iallafall kändes tryggt

kommer hem och lämnar hundarna och smiter ner på netto. hade messat mamma och mia om min dåliga laddning så de inte skulle bli oroliga. mamma ringer upp och säger att dem är på väg hem och var i halmstad. jag börjar gråta för att allt är så jobbigt just då. som tur dök melina upp så man fick lite tröst iallafall.

Efter ett tag inser jag att bebis knappt rört sig. så jag skriver på familjeliv och rådfrågar, mest för att mobilen dött helt. efter första svaret så går jag bort till sara och ringer förlossningen och de sa att jag skulle komma in för en kontroll. så jag kör in. tänkte det var lika bra så man slapp gå och oroa sig över att det är något fel med bebis

Lyckas låna en telefon innan jag åker så jag kunde ringa mamma och säga till henne att jag skulle köra in. så om det var något kunde hon ringa dit

sen var det in och bli uppkopplad som ett par gånger förrut. När jag blir ensam och man lyssnar på hjärtat kom ett par tårar, troligtvis släppte lite av stressen. När en barnmorska kom in berättade jag att min mamma kanske skulle ringa och att de fick ge ut information till henne om ringde. 

Sen kom hon in och frågade om jag ville att mamma skulle komma och det ville jag. fick ligga ett bra tag även denna gång innan ul kontrollen. men som tur var såg allt bara bra ut

Eftersom mamma är mamma fick jag snällt följa med hem för att slappna av lite granna. Så vi åkte och handlade innan vi plockade upp hundarna och körde till pappa :) så ska sova här inatt och kanske mer beroende på vad som händer

När jag startade mobilen hade jag ett antal sms så bara att svar på alla. Ett var ifrån hannes som undrade om vi skulle ses idag. skrev bara lite snabbt tt jag knappt varit hemma och inte skulle hem mer idag. fick inget svar tillbaka.

sen messade jag sara och sa att allt var bra. hon hade messat ett par gånger och man fick lite dåligt samvete över att man inte kunnat höra av sig till henne :/

tja, så nu sitter jag här i byahålan och tar det lugnt. man har redna börjat slappna av då allt verkar ordnat sig med allt

ann kommer imorgon, mobilen är på laddning och bebis mår bra, så nu är det bara att slappna av och ta det lugnt :)

kram

Har nyss kommit hem ifrån stan och det har väl knappast blivit bättre :(

Vi grillade som det var tänkt och det var iallafall trevligt :) Kul att träffa angela och dem igen :)

Sen åkte andreas i förväg för att träffa sin son och tog mr M med sig

När vi kommer in en timme senare får vi veta att moltas måste lämna stan. detta då han har

hoppat på en hund (vi vet ej varför men han är inte aggresiv) men eftersom polisen fick

rycka in fick han lämna stan omedelebart....

Jag ville inte hem så ringde hannes, klockan var ju bara runt 21. Men icke då :/ han var trött

och skulle typ lägga sig. Jag är inte förvånad faktiskt

så blev att jag tänkte gå en runda i stan eftersom det var sista kvällen, sen åka hem. Men som

tur var träffade jag Karin ifrån vår mammagrupp

Så jag gick med henne ett par timmar innan vi hamnade på Darins för en sen fika... klockan var

bara runt tolv haha :D Sen var det dags att åka hem men bussen hade nyss gott. Eftersom Karin

är så go erbjöd hon sig att köra mej hem om jag kom in och ur bilen :D Vilket jag gjorde med lite

besvär ;) Så TACK KARIN!! OCH TACK FÖR FLERA HÄRLIGA TIMMAR I STAN!

men så när vi ska köra ringer ann och är skitledsen och mobilen håller på att dö och eftersom jag

inte hörde något så sa hon att vi messar. hör lätt vad hon säger och sen messar hon. eftersom jag

blivit ännu mer förvirrad och dagens händelse blev för mycket så kunde jag inte sova

sen såg jag en sak på face med som gjorde mej skitledsen :/ så nu har jag nyss mejlat personen

i fråga. ska in i duschen nu och se om jag kan bli av med lite spänningar i kroppen.

men jag räknar inte med speciellt mycket sömn... klockan är ju typ halv tre nu...

kram iallafall

Tiden den går rätt långsamt, men samtidigt rusar den iväg... hur kan den göra detta? Det är nästan lite läskigt.

Det är bara ett fåtal dagar kvar nu. Det är svårt att inte tänka tillbaka på tiden som varit. Hur har min graviditet varit?

Den har varit jobbig, inte så mycket fysikt utan mer psykiskt. 

Jag har haft stora problem med att äta ordentligt, vilket oroat mej, men efter jag började öka i vikt kändes det bättre. Även haft lite kurvor där jag ätit massor och ibland inget. nu i värmen (när vi har varmt) är det med extra svårt att äta :( Försöker då äta mycket fil för att få i mej näring. Försökt blanda i sylt eller muslie för att få i mej mer.

Kan ju säga att det blir att köpa hem en fet nätbit och marinera sen... sen äta en fet bit som är medium med enbart bea sås!! Som gravid ska man ju undvika rött kött så har gjort det så det längtar jag verkligen efter <3

Sen har det ju varit allt med Hannes. För nya läsare kan jag lättast säga att det nog varit jobbigt att han inte kunde acceptera att han skulle bli pappa redan från början. Sen allt strul med hans arbete hit och dit med all ovisshet påverkade både han och mej. Sen att vi ville två olika saker i våra liv har ju med påverkat allt.

Däremot har han nu accepterat det, vilket känns otroligt skönt, men för mej personligen känns det inte som om han accepterat det till 100% ännu... men dem säger ju att pappor inte blir pappor förrens dem har barnet i sin famn, så jag har allt lite hopp kvar :)

Eftersom jag visste från början att jag skulle vara ensam... hur ska man formulera sig? Jag visste jag skulle vara ensam, men inte att det skulle kännas såhär :( Jag har sakant någon vid min sida att dela allt med, att åka och shoppa babysaker med och allt sånt som mammorna i vår grupp haft (dem flesta). Men samtidigt har jag kunnat köpa de saker jag velat ha.

Jag trodde med andra ord att jag skulle känna mer glädje, lycka över att bli mamma.

Lyckan som alla pratar om, var finns den? Första gången jag kände mej överlycklig var när jag såg bebis första gången.

Här är bilden ifrån mitt första ultraljud i vecka 13. Jag var nära på att börja gråta av lycka över att det var ett barn i min mage. Men ville inte då det kändes pinsamt att Hannes var där. 

Efter ultraljudet försvann lyckan snabbt... anledningen var att hannes sagt "det var inget speicellt" vilket tog bort min egen lycka över att sett barnet första gången.

Andra gången var när jag fick min första spark. Det var hos Mikan (min syster). Tryckte bara lite på magen och strax vid naveln kickade det till. Tror det var i mars. Blev helt tårögd! Jag ler fortfarande när jag tänker på det.

Efter det kan jag inte komma på fler gånger som man känt någon överväldigad lycka. 

Tror det mest blivit mer små glädjekänslor :)

Varje gång jag sett bebis på ett ul så har jag såklart blivit glad och blivit varm inombords <3 

Sen har vi dem gångerna Ann varit nere <3 Jag kommer ihåg när hon fick sin första spark :D Hon blev lite småförvånad tror jag hihi men överlycklig :D:D Det var ingen liten spark heller utan en sån så hela magen rörde sig :)

Som denna bilden :D När försöker hon höra bebis hjärtljud hihi :P Inte för det gick så bra men änså så gulligt :D:D Är såglad över att hon vill vara en av mina Gudmödrar/Faddrar :D

Känns som detta blev ett lite deppigt inlägg, men jag tror ändå det är viktigt att man får vädra av sina tankar såhär i slutet. Att tänka på allt som varit och se vad som varit dåligt och vad som varit bra. Det som varit dåligt kanske blir jättebra efter bebis har kommit, det vet man ju inte nu.

Även om det är deppigt (skyller på vädret hihi) idag så kan jag ju se ljuset i tunneln, jag kommer inom tre veckor få världens finaste gåva. Jag kommer bli mamma till ett barn, ett barn jag kommer älska över allt annat och beskydda.

Jag tror med att när *******/******** är född så kommer jag nog att känna en enorm lycka. Kankse är jag lite som männen? Svårt att inse det hela innan bebis är hos mej?

Jag fattar ju att jag ska bli mamma och allt, allt är inköpt (mamma har ordnat sele till mej idag) och sängen är bäddad. Vagnen ska jag bädda lite senare idag. Jag är redo för att bli mamma.

Passar på att tacka mamma, pappa, mikan, ann och alla mammor i vår grupp. 

Ni har varit min stöttning genom denna graviditet, ni har hjält mej när jag haft det svårt med allt, kommit med råd, tips och allt. Det är något jag kommer vara er evigt tacksam för! ni har alla varit min "partner" och jag har kunnat prata med er om allt! 

Så TACK ännu en gång <3

och speciellt till er i min mammagrupp, tack för alla fikor under de här 7 månaderna, det ska bli underbart att få fortsätta med våra fikor resten av året och såklart nästa år! 

Var och lämnade ett brev innan, sen passade jag på att ta ut hundarna medan det ännu var uppehåll :)

Då träffade jag på en gammal klasskamrat från 9an :D Det var grymt kul då jag inte sett henne på 1-2 år!

Pratade om lite allt möjligt och sen lite om bebis såklart :)

Hon tyckte det var konstigt att pappan och jag inte var ett par, så jag frågade hur det var i hennes kultur

(hon är kines) och hon berättade lite :)

Det är rätt intressant med religion. Alla är olika och har sina riktlinjer på sina speciella sätt. Det är kul att

man kan prata med det om vissa utan att de tar illa upp eller dömmer en för en val som man gjort :)

På ett sätt är jag glad över att ha en tro, dvs kristendomen, så man själv kan ha lite riktlinjer

Fast jag tror nog att jag brytit det lite :P Tror dem föredrar att man ska vara gifta innan man skaffar

barn... men samtdigit är det för mej en tro som utvecklas hela tiden. Som följer med i samhällets utveckling

och man blir inte utkastad för att man bryter mot någon regel.

Sen har man ju även "syndernas förlåtelse" om vi ska vara lite komiska, så mina "synder" har blivit förlåtna hihi

Jag tror med att det är viktigt att man har en tro... inte för att jag utövar min tro förutom vid dop, konfrimation,

bröllop, begravning eller liknande händelse, men nu när jag ska bli mamma så har jag dock insett hur glad jag är

över att mina föräldrar lät döpa mej för 25 år sen :)

Mitt barn kommer med att döpas i samma tro som jag har. Och jag hoppas att Gud kommer beskydda mitt barn

mot allt det onda som finns i vår värld, men även finnas där i svåra stunder

Nu lät jag nästan religös :/ men det är bra att man kan skriva av sig om saker som dyker upp, man inser hur

viktigt vissa saker är först när man är där själv. 

Tack mamma och pappa för att ni döpte mej :)