Hannes (mitt smeknamn på Johannes) kom vis halvåtta igår. Tidigare än beräknat. Fatta vad mitt hjärta började slå! Jag var på väg till syrran för att hämta hem Cola igen.

När jag kom hem frågade han om jag ville något, då drar jag fram gravtestet och bara "jag är gravid". Först trodde han inte på mej, men sen så.

Rätt snabbt började bråka. Nu vet jag för att han blev chockad och jag visste väl inte hur jag skulle hantera det.

För mej kändes det direkt som att "du ska göra abort för att ett barn passar inte in i mina planer på ett bra tag" och det var väl det som gjorde att jag lämnade lägenheten. Mest för att lugna ner mej och hämta andan eller vad man säger. Kan verkligen hormonerna påverka en såhär tidigt?!

Sen kom jag tillbaka efter kanske tio minuter. När jag kom tillbaka satt han och åt. Jag la mej i soffan och fortsatte smsa. Han ville jag skulle komma in och göra honom sällskap men jag vägrade. Var fortfarande lite småsur.

Efter ett tag kunde jag prata lite mer normalt. Sa att jag skulle på inskrivning den 10 jan och att han var välkommen med då. Mest för att han kanske har frågor och vill veta saker.

Sen kunde vi prata mer allvar med varandra. Sist vi pratade om barn (typ i september) så hade han tolkat det som om att jag skulle göra abort om jag blev gravid. Men det skulle jag aldrig lova någon! Istället sa jag något i stil med att det bästa vore att göra abort pga att jag inte har fast anställning.

Sen pratade vi på en massa om allt möjligt typ. Jag åt lite soppa senare. Var inte så hungrig alls. Drack även lite smootie iallafall.

Vi la oss någon gång efter tolv ett tiden.

Det viktigaste han sa var att han stöttar mej i vilket beslut jag än tar. Och att han kommer finnas där så gott han kan. Jag lät honom med veta att han inte skulle ändra sina planer för min skull. Han vill ju till malta och studera och ev arbeta. Jag sa att jag visste att jag skulle bli ensamstående.

så nu ska vi bara ta en dag i taget.

Jag vet även att han kan försvinna iväg redan nu. Vägra ha något med barnet att göra. Det blir trist men det får man iså fall hantera då.

Efter att jag vaknat och klätt mej tog jag hundarna med mej in till stan. tänkte det är lika bra att besöka mvc så man har det gjort.

fick två olika tider

12/12 ska jag på hälsoprat där hon pratar om vad som är bra att äta och inte

10/1 är det inskrivning. Då är jag i vecka 12 och det är tydligen då man skrivs in

Dagen har varit bra. Har dock varit trött eftersom Cola hållit mej vaken halva natten. Hon har blivit skendräktig och gnällt en massa. Johanna har även varit här på besök och vi har pratat om allt möjligt.

Jag tycker även att det känns konstigt i magen. Kanske är det för att man vet att det är något i magen. Ett litet barn som växer?

Igår var jag tveksam på om jag skulle behålla barnet eller inte. Men idag är jag mer säker. Barnet pappa, Johannes, kommer idag så jag ska berätta det för honom.

Lite info om honom vore kanske bra?

Johannes och jag träffades via en dejtingsajt. Han kontaktade mej faktiskt. Vi träffades i maj och har umgåtts sen dess. Vi är inte ihop och man kan inte heller säga att vi dejtar. Vi bara umgås kan man säga.

Johannes är för övrigt 28 år gammal och kommer ifrån södra Blekinge. Han har egen lägenhet och jobbar som konstruktör. Han har planer på att studera utomlands och ev arbeta utomlands med nu i början av nästa år. Om han inte får ett jobb i Göteborg. Stort intresse för motorcyklar och har en Superduke som är fett nice att åka på. Andra intressen är motion och hälsa/kost.

Jag vet inte hur han kommer att reagera på nyheten ikväll. Det känns bra men samtidigt jobbigt att berätta. Jag har väl gått igenom en 100 olika sätt att berätta det på. Hur jag ska säga det vet jag inte ännu.

Däremot räknar jag med att bli en ensamstående mamma.

Nu får jag snart lämna bloggen. Har en massa andra saker som ska göras.

Kram så länge