Dagarna går i ett. Tiden rusar iväg och jag har varit orkeslös. Deppig och känt mej ensam
Ibland funderar jag på om det var smart att flytta hit. Trivs och så men är så ensamt.
Går man till päronen så har de alltid annat att göra :/ känns som om hag är den enda utan något liv

Jobbar tar hundarna sköter nowalii
Livet känna inte kul längre

Kännas som om ens vänner försvinner :( har fullt upp med sitt. Men det förståss har aldrig haft så många vänner.

Jag är på väg att hamna utanför. Det märks. Nu när nästa gäng ska ha kommer det inte finnas tid för mej. Det finna det knappt nu så hur ska det göra det sen?
Är det inte barn så är det något annat. Familjelivet liksom. Något jag inte har för jag är ensam

Jobbet som jag inte vet hur länge det varar trivs jag bra med. Brukaren är kanon och mina kollegor med.

Man är trött på att vara ensam. Det är skitjobbigt desaa perioderna. Man ser lyckan hos alla andra. Man ser det som man själv inte har. Något man kanske inte själv kommer ha. Jag hatar vara singel.

Älskar min lilla familj men jag vet att något saknas. Saknar den där sista pusselbiten. Saknar ha en karl vid min sida som får mej att skratta när man mår dåligt.... Som får en att känna sig vacker och värdefull... Som äskar min familj lika mycket som jag

Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, men min gräsmatta är inte speciellt grön ändå :,(